Magasinet Misstänkt..

Är tyvärr nedlagt sen en tid tillbaka, jag hann göra några olika knäck till den tidningen och det var alltid spännande eftersom det var något helt annat. Om du inte känner till tidningen så kan jag berätta lite kort att innehållet bestod av och handlade om brotts- och rättsfall, rättsväsendets metoder, kriminologiforskning, brottsoffer och kriminella. Det var en spännande produkt som bjöd in till ibland rätt obehaglig läsning. Redaktionen bakom gjorde ett bra jobb och grävde fram både dåtida och nutida fall som man försökte gå på djupet med.

Dessvärre så las den på hyllan efter ca tre år, jag är osäker på orsaken till varför den las ner för det finns nog fortfarande ett rätt stort intresse för den här sortens journalistik. I alla fall så tyckte jag alltid att det var spännande när jag blev ombedd att fotografera till den här tidningen för det var ett litet avbrott där man fick tänka på ett annat sätt och jag fick chansen att träffa och se helt andra livsöden än vad jag är van vid att se.

Det fanns några olika fasta sektioner i tidningen som förekom i varje nummer och de var mallade på lite olika sätt, det fanns yrkesporträtt likväl som porträtt på en person med kriminellt förflutet med mera. Dessa gjordes antingen tillsammans med journalisten som skrev reportaget eller så fick jag åka och träffa personen i fråga själv, det var lite olika. När det handlade om någon med kriminellt förflutet så var tanken ofta att man inte fick visa hur personen såg ut, speciellt om den hade skyddad identitet. Det kunde handla om en person som hade försökt att ta sig ur ett gäng.

Det positiva i det hela när det gått så här långt är att intervjuobjektet har bestämt sig för att försöka ta den ljusa vägen ut ur den ofta negativa spiral de har hamnat eller försatt sig själv i. Förändring är ofta bra och om det resulterar i att man kan ta sig ur vad det nu än må vara man har hamnat i så kan det förhoppningsvis komma något positivt ur detta. Risken för återfall är dessvärre alltid överhängande. Det krävs enorm viljestyrka för att bryta ett sånt här mönster, jag tror inte att det går att föreställa sig riktigt. Tänk dig själv, gå från tryggheten med dina ”vänner” som gör vad som helst för dig och aldrig någonsin skulle backa till att vara helt ensam och helt plötsligt aldrig riktigt veta om den som står bakom din rygg är vän eller fiende. Det är en vardag som är väldigt främmande för dig och mig, men inte för de här människorna, och detta för att de har kommit till någon slags insikt och vill förändra sina liv.

Upplägget kan vara så att jag och journalisten åker till en stad någonstans i Sverige för att träffa den här personen. Det är inte heller säkert att personen dyker upp, känner de sig hotade på något sätt så kan det bli så att vi får åka hem tomhänta. Nu har det som tur var inte inträffat någon av de gånger jag har varit med, men det har hänt.

I januari 2010 skulle jag och en journalist träffa en kille som hade hoppat av och nu bodde på helt annan ort. Vi hade bestämt träff på ett ställe i en mellanstor Svensk stad och när vi kom dit var han inte där så vi slog oss ner och väntade. Efter en stund dök han upp och då visade det sig att han hade varit här innan och rekat efter utvägar om något skulle hända. Vi gick och åt lunch alla tre och det var även där som själva intervjun skedde, för min del så fick jag ingen känsla för stället och vi bestämde att vi skulle ta bilderna efteråt. Så när vi hade ätit klart och journalisten hade fått sitt så var det min tur. Jag var så klart lite pirrig för att jag aldrig tidigare hade gjort något liknande jobb och jag var även lite nervös eftersom jag var ensam med den här killen som alldeles nyss hade berättat självupplevda historier som man bara läser om i böcker eller ser om i filmer.
Men jag var lite väl fördomsfull, det här var en kille som innerst inne var som vilken annan kille som helst. Han ville få rätsida på sitt liv och göra rätt för sig och jag hoppas verkligen att han har lyckats.

Min ide var att hitta en miljö som kunde matcha hans förflutna där man kunde få en känsla av utsatthet, vilket inte var helt lätt, men han var väldigt behjälplig och tillmötesgående och det hela var över på ungefär en halvtimme.

Några av bilderna hittar du här nedan.

En annan spännande grej var att jag bestämde mig för att skicka in några bilder till Canon Professional Network där det finns en sektion som heter Editor´s Choice där en gästande bildredaktör från någon tidskrift eller bildbyrå gör ett personligt urval från alla inskickade bilder. Just den omgången var temat Bildjournalistik och hon som valde ut bilderna heter Daphné Anglès och arbetar på The New York Times. Jag blev mäkta överraskad när jag någon månad senare gick in på sidan och såg att en av mina favoritbilder hade blivit utvald, jag tycker att många av de övriga bilderna höll väldigt hög kvalitet. Klicka på bilderna under Showcase till höger på sidan.

Vi ses!
/Patrik